Utveckling på egna villkor

By Lina Winkler on februari 21st, 2019 in Förflyttningskunskap

Vägarna till HMC äro outgrundliga! Läs hur Lena Ericson, leg. fysioterapeut, tog sin kompetensutveckling i egna händer.

Lena arbetade bl. a. som vårdlärare under 20 år innan hon kände att det var dags att återgå till kliniskt arbete inom äldreomsorgen. För att bli tryggare med sitt val ville hon först askultera och se hur arbetet utvecklats under de år hon varit borta.

Hon såg snabbt att för en fysioterapeut inom äldreomsorgen idag så handlar mycket om att göra förflyttningsbedömningar och att handleda personal. Hon bestämde sig då för att hon ville fördjupa sig inom området för att känna sig trygg inom sin profession, innan hon gav sig ut för att söka jobb.

”Förflyttningskunskap går inte att fuska med! Jag kan ju inte som fysioterapeut stå och undervisa och löpande stötta vårdpersonal som dagligen arbetar med förflyttningar utan att ha rejält på fötterna. Jag såg också att det idag finns mycket högre krav på att arbeta mer strukturerat kring dokumentation och patientsäkerhet, det är viktigt att kunna arbeta med utprovningsscheman och kunna dokumentera och förskriva hjälpmedel enligt riktlinjer.”

Lena ville inte återvända som praktiker och känna osäkerhet, hon ville också uppdatera sig kring hjälpmedelsutbudet. Hon hittade då oss på HMC Sverige och bestämde sig snart för att gå Manuella förflyttningar, Förflyttning med personlyftar och Rörelseförmåga vid demenssjukdom som en grund för att bli en kunnig yrkesutövare.

”För mig var det viktigt att jag kunde gå kurs hos en opartisk utbildare och få koll bortom det upphandlade sortimentet. På så sätt kan jag ge mina patienter det bästa möjliga hjälpmedlet, även om det oftast finns inom sortimentet måste jag ju som fysioterapeut veta vad som finns tillgängligt. Slutligen ville jag gå hos proffs. Det finns många kollegor som är osäkra på området, jag ville utbildas av de mest kunniga på området.

Lena anmälde sig till kurserna och tänkte betala dem privat.

”Jag tänkte först betala utbildningarna ur egen ficka eftersom det för mig inte var ett alternativ att arbeta utan en solid professionell grundkunskap. Jag tänkte sedan använda kursintygen för att få en fördel när jag sökte jobb. Men först lyckades jag få stipendium för kursavgifterna och sedan fick jag jobb snabbare än jag trott, där jag tidigare askulterat! Min arbetsgivare visade intresse för att jag skulle gå kurserna, så kanske hade kurserna med den saken att göra. Nu kommer jag använda mina kursintyg för att visa min arbetsgivare vad jag fått med mig, som en del i min kompetensplanering. På så sätt kan jag fortsätta utveckla mitt kunnande på området!

Det är förstås ont om pengar för kompetensutveckling. Man förväntas liksom lära sig jobbet på jobbet, för detta ingår ju inte i våra grundutbildningar. Men nu kan jag visa att mina genomgångna utbildningar är en tillgång, jag blir en av utbildarna i förflyttningskunskap på jobbet. Jag har också insett vikten av ett 24-timmarsperspektiv i mina förflyttningsbedömningar. Jag ser till att besöka mina patienter på vitt skilda tider under dygnet för att skaffa mig en helhetsbild av deras behov.

För mig var kurserna i förflyttningskunskap ett sätt att bli attraktiv på arbetsmarknaden – på samma sätt som när jag tog studielån för min grundutbildning tycker jag att detta var en investering när jag ville ställa om på arbetsmarknaden.”